Våran fina katt är nu i katthimlen

 Så kom då den hemska dagen då vår fina katt Silla inte orkade mer och gick vidare.

Jag hade inte kunnat föreställa mig om hur mycket hon betytt för mig och att jag skulle saknar henne så otroligt mycket. Hon var med mig hela tiden ute i trädgården och det var ett otroligt sällskap och det gav mig så mycket  glädje.. Hon kom direkt vi gick ut och var med oss hela tiden. 

Hon var duktig på att fånga möss, men nu på sista året så ville hon inte lämna gården. Ja hon va så tillgiven att hon även följde med oss (som en hund) när vi skulle ut och promenera...men vände efter ett tag och gick hem igen.

Jag lärde känna Silla 2007 när jag träffade min man och kom till Sör Starfors, men då var hon inte så social, det har hon aldrig varit mot någon och hon gillade inte barn som som ofta kom för nära och "kladdade och klappade". Men det sista året när mitt barnbarn kom på besök och som också älskade Silla klappade henne så var det ok. Aldrig att hon fräste eller gjorde något elakt mot henne. 

Nu är det så att jag är väldigt allergiskt mot katter, så någon innekatt har hon aldrig varit sen jag flyttade hit.  Det var kanske därför hon gillade mig eftersom jag undvek att lyfta och klappa allt för ofta och var som jag skrev inte så förtjust i att bli lyft. Hon ville bestämma själv...Men ibland kunde jag inte låta bli att klappa henne och även ta upp henne i knä  och det brukade hon acceptera, men det slutade oftast i att jag var tvungen att sen gå in och ta en allergitablett. Men det var det värt .....

Vi fixade så det finns ett varm rum (pannrummet) att var i på vintern med kattlucka, där det finns mat och vatten + att det även finns mat i vår glasveranda som hon sommartid gillade att ligga i. Sista veckorna låg hon där hela tiden högt upp på en av vedhögen och gick inte ut alls och det va då vi förstod att hon nu inte mår så bra. 

Vi har en till katt Pablo som är 4 år, men det är lustigt hur olika dom är...

Silla,  sommaren 2020

Pablo och Silla,  sommaren 2020

Men hon irriterade mig ibland, som när hon hittade en skönt ställe i täckodlingen och la sin ner för att solgassa och sova ett tag. Hon kunde ju inte veta att jag planerat små plantor just där och som jag inte var så glad att hon lade sig på dom. Men hon fick ligga kvar för jag har ju ofta satt mer plantor än vad vi behöver, så det va ok. Jag skyddade små och känsliga växter med kompostgaller, men det fanns alltid något ställe hon kunde ligga på.

Idag när hon nu inte finns med så skulle hon kunna få ligga ner hur många plantor som helst, bara hon fanns kvar och var frisk.

Silla i tomatlandet, sommaren 2017

Silla i squash och pumpalandet, sommaren 2017

Silla i nya tunneln när chiliplantor planterats, våren 2019

Silla i nya tunneln på ett av sina favoritställen, sommaren 2019

Hon älskade att ligga inne i någon av tunnlarna på täckodlingen. Det va varmt och vindstilla där inne, men om jag gick ut och inte kom tillbaka inom ca 10 minuter så kom hon ut och letade rätt på mig.

Men om det regnade och var ruskväder, så var hon kvar och då fick jag ibland bära ut henne därifrån när jag skulle gå in för dagen. Hon förstod det och sista året räckte det med att jag lockade på henne, så kom  och jag kunde stänga odlingstunneln för natten.

Silla sommaren 2020 på vår altan 

Nu är Silla begravd, hon blev 17 år, på en plats hon gillade att var på och saknaden är så stor.

Världens underbaraste katt 💓